28 april - ny kurs

En ny kurs startade idag, nämligen Skrivande i praktik och teori. Ungefär världens mest tolkningsbara kursnamn. Kursen går ut på att lära sig analysera sin egen arbetsgång (tror jag?) och dessutom ska vi samarbeta med studenter från Designhögskolan! De ska ha en utställning av ett projekt de jobbar med just nu, och vi ska utforma ett slags textbaserat nånting som förklarar vad de har tänkt. Tror jag ungefär. Det är inte helt glasklart vad slutprodukten blir. Men jag vet detta:

- Om jag inte gick språkkonsultprogrammet skulle jag ägna all min tid åt att försöka komma in på industridesignprogrammet.

- Man behöver inte ha massor av OH-blad, datorbaserade presentationer eller “hand-outs” (som vissa väljer att kalla det) för att berätta om något på ett inspirerande och effektivt sätt. Detta låter kanske motsägelsefullt eftersom jag nyss sa att vi inte är helt säkra på vad vi ska göra. Men jag är säker på att det kommer att bli intressant.

- Literacy -teorier låter som det tråkigaste i hela världen. Jag hoppas hoppas hoppas att det inte är så. Men en 200 sidor tjock bok av ett orakel på området ska läsas igenom. Grr. Dessutom är oraklets bok på engelska.

Och tänk, detta har jag valt alldeles själv.

Granskad.

Igår lämnade jag in min granskning av PULS Samhällskunskap. En granskning ur ett genusperspektiv.

Nu kan jag:
- vika ihop artiklar och blad som ligger över hela skrivbordet
- sortera in språkböcker i bokhyllan igen
- vara ledig till på måndag
- sluta tvångsmässigt spara dokumentet var tredje minut
- äta glass på balkongen

Det har varit en av de mest intressanta uppgifterna vi gjort. Det beror helt enkelt på att jag inte hade bestämt mig för vad jag tyckte om boken innan jag började min undersökning. Och på att ämnet är intressant. Alla tankar från projektarbetet i trean på gymnasiet dök upp igen.
Bra tankar.
Bra projektarbete.

Balkongfilosofier

Idag satt jag på balkongen och filosoferade.
Solsken har den inverkan på folk tror jag.
Då kom jag att tänka på en fråga som jag fick en gång:
“Är det mycket trafik på Mariehemsvägen?”
Personen som frågade hade aldrig sett Mariehemsvägen, knappt ens varit i Umeå tror jag. Men “mycket” och “litet” måste ju vara de mest subjektiva kategorierna som finns!
Jag tycker ju att vi har många lamm om vi har 7, och en australiensare tycker att
de inte har så många får om de har 7, och då menar hon i tusental.

Jag svarade “det är väl ganska lite trafik, och då är jag ändå från landet”.

Grymt många modalitetsmarkörer där! Modalitetsmarkör=språknördsord för små ord som visar olika grad av sannolikhet för olika saker. Ett mycket praktiskt ord. Nåväl.

“väl” - jag är alltså inte säker på vad jag tycker
“ganska” - hur mycket eller lite är det?
“och då är jag ändå från landet” - innebär det att min grundinställning är att vägar är helt tomma så lite trafik innebär 1-3 bilar om dagen,
eller innebär det att min grundinställning är att vägar trafikeras av hästar,
bilar, cyklar, hundar, katter, traktorer, timmerbilar, mopeder och annat som finns på landet, så att lite trafik innebär bara bilar,
eller innebär det att min grundinställning är att i stan, där är det aaaaalltid
rusningstrafik, så när det bara kör förbi 2 bilar per minut är det lite trafik.

Det kan ni ta och filosofera över. Jag vet iallafall vad jag menade.

Likheten mellan Bond och skadedjur

Nyss tittade jag på en halv Bondfilm som heter Goldfinger. Där blir en kvinna dödad genom att hon penslas med guld så hon kvävs. Detta fick mig osökt att tänka på en hårresande historia som en kompis berättade förra helgen.
En kväll upptäckte hon och hennes kombor att det kröp några djur i hallen. Först trodde de att det var några enstaka små spindlar, men så tittade de lite noggrannare runt om i lägenheten och då var de plötsligt överallt. Speciellt på riskakorna i skafferiet.

En flaska hårspray senare var de flesta krypen förstelnade mitt i steget.
Skadedjursutrotaren som raskt tillkallades hade aldrig sett så välbevarade exemplar, och kunde med bara en blick konstatera att det rörde sig om risvivlar. Och eftersom risvivlar tydligen andas genom “skalet” hade hårsprayen kvävt dem, i sann goldfinger-anda.

Det ni.

Ett dåligt formulerat inlägg.

På förekommen anledning: Jag har alltså inte läst hela “Vägar genom texten” som för övrigt är en kursbok i textanalys. Jag har ögnat igenom den på ett ganska oproffesionellt vis för att se om den var användbar på ett endaste sätt. Det kan hända att den var det, jag la inte innehållet på minnet. Se och lär, det är nackdelen med att ögna igenom saker utan att anteckna ett enda ord eller fästa små färgglada pappersbitar, svindyra saker som man kan köpa på Akademibokandeln i Universum på campus, på för ändamålet viktiga sidor. Förra meningen innehöll grymt många prepositionsfraser, vilket kan vara svårt att översätta, eller förstå, eller få ihop på ett läsvänligt sätt. Så undvik det.

Ljust på kvällen!

Ljuset!

Jag säger bara det - ljuset!

Det piggar upp.
Idag har jag lagat två goda maträtter.
Och läst vägar genom texten.
Mmm…

10 vårtecken från Umeå

Vårjacka på.
Uppdrag: hitta våren.
Färdväg: in till stan, in på Synsam, hem från stan.
Behöver jag nämna att färdmedlet var cykel?

10 vårtecken från Umeå:

1. 28 plusgrader på balkongen (sol). +12 i skuggan.

2. Folk är ute och går utan mössa och vantar. Samt ser ut att njuta av det.

3. Traktorwannabe-maskinen som sopar grus är i full fart.

4. Tanter med rullatorer är ute och fingår.

5. Umeborna har tinat fram och sitter på torget i stan och äter glass och spanar på folk.

6. Synsam har solglasögonskampanjer.

7. Högstadieelever ser lyckliga ut.

8. Jag tar av mig vantarna när jag cyklar hem.

9. Det luktar blött gräs när man cyklar förbi mariehemsängarna.

10. En pionjär sitter och solar i bikini vid en garagedörr.
Plus vårkänsla, den där allt är möjligt-känslan som bara finns på våren!
Våååååår!!!!!

Den fungerar bra

Fortsättning på inlägget Ett könsneutralt pronomen - behövs det?

Vad ska man skriva istället?

Pronomen är bland det stabilaste i språket. När vissa debattörer oroar sig över domänförluster till engelskan och hävdar att engelskan kommer att dominera språkfloran i Sverige om 30 år, så lugnar kända språkvetare dem med olika argument. T.ex. att vi har stabila mönster för ordbildning, vi har mängder av grammatikor, vi har våra ändelser, vi har våra pronomen. Han och hon kommer nog inte att på allvar få en kollega i hän.

I Språkriktighetsboken rekommenderas den som ett lämpligt alternativ, förutom alla undanslingrande strategier (jag har skrivit om några tidigare). Den har nackdelen att det vanligen inte används om inanimata substantiv. Inanimat= icke-levande. Men den har även flera fördelar - det är etablerat i språket, det har genom historien använts just som generiskt pronomen i tredje person, och det verkar bli allt vanligare idag. Ju vanligare desto mer rätt, som någon kanske skulle vilja säga. “Språkbrukarna bestämmer över språket.”

Jag lägger hur som helst min röst på “den”. Ordet har inga associationer till kön, inte för mig iallafall. Dessutom tror jag att de som använder “den” lägger till ordet “personen” i tanken och därför inte uppfattar det som nedlåtande, eller som att de förtingligar människor. Ett exempel: Om någon vill åka hem får den (personen) göra det nu direkt. En annan konstruktion där vi håller (ofta omedvetet) ord i tanken är följande: Du är längre än (vad) jag (är).

Kommer “den” att etableras som könsneutralt pronomen i Sverige? Kanske, kanske inte. Den som lever får se.

Filmer jag vill vara med i…

Efter en lång bloggvandring hamnade jag på ett trevligt ställe - Saras betraktelser. Hon utmanade sina läsare: Lista 4 filmer du önskar att du fick vara med i.
Listor + film = inte dumt alls minsann! Här är min lista:

1. Stolthet och fördom. Jadå. Den långa versionen. I’ve never seen a place so happily situated. Jag skulle ha en ståtlig dress och skriva prydlig handstil.

2. Guldkompassen. Vill veta vad min daemon skulle ha för form! Plus vara kompis med en isbjörn.

3. Shrek. Hur nu det skulle gå till.

4. Amelie från Montmartre. Kanske skulle man då kunna sitta lite på trappan vid Sacre Coeur och äta glass mellan tagningarna?

Mer listor åt folket!

Pitemål kurs 5

Åh jag är i extas!!!

Jag har hittat en helt underbar sida!
Gå in på den och lär er allt om pitemålets grammatik!
Klicka här
Om jag inte hinner lämna in min analysuppgift nästa fredag beror det på denna upptäckt.
Man lär sig massor! Den viktiga skillnaden mellan I och Jeg, om pitemålets fyra kasus och om hur accenten påverkar betydelsen.

Den person som står bakom materialet heter Ingvar Brännström och kommer från Svensbyn. Han skrev detta underverk 1981. 1993 publicerades det på Internet av Sigurd Granström och Ronald Zerpe. (Årtalet kan förklara design och färgval…) En helt fantastisk sida!

Mm… nu ska jag ta en titt på substantivets deklinationer.

PS: jag vill även rekommendera högläsning av en berättelse om bockarna Bruse. Självfallet på pitemål.