Idag ska jag ta upp några spännande uttryck.
Nämligen olika ord för att beskriva lukter av mindre angenämt slag.
Först ut är uttrycket feus-teven (med diftong mellan e och u samt betoning på första e:et i “teven”).
Detta storartade uttryck betyder ladugårdslukt, vilket är mycket logiskt med tanke på att “e feus” betyder “en ladugård” och “en teev” betyder “en lukt”.
Besläktade ord är häst-teven, får-teven och det lite otippade donkne-teven.
Här känner jag dock att “donkne-teven” kräver en lite mer ingående förklaring. Jag har fått förklarat för mig att “donkne”, det innebär ungefär ovädrat och instängt. Donkne-teven luktar det alltså när det är ovädrat och instängt.
Vidare till en lite värre variant av “donkne-teven”, nämligen gammälschmöcko (med “tjockt” uttal av l:et).
“Gammälscmöcko” är en otrevlig lukt. Det är så en person som sällan tvättar sig luktar, det är så det luktar om man kommer in i ett hus där det inte vädrats på tio år, där stekoset sitter i väggarna och det kanske luktar lite mögel. Ett ställe där man inte vill dricka kaffe för att man inte vet om kopparna är rena.
Vet ni som läser detta fler ord som beskriver dåliga lukter?
Vet ni något ord som beskriver en god lukt? Finns inga goda lukter på pitemål?
