En nackdel med att jobba groteskt mycket är att man inte märker när gräset växer. Helt plötsligt tittar man
ut genom ytterdörren och märker att gräset är en decimeter högt. Minst. Denna syn krockade med min uppfattning om att vår gräsmatta mest består av mossa, vilket jag har för mig att jag någon gång hört mina föräldrar klaga över.
Men jag är inte den som är den. Beväpnad med en Jonsered-gräsklippare av miljövänligt slag klippte jag i en och en halv timme. Myggor bet mig, jag fick blåsor i händerna, grässtrån mellan tårna (nåja, inte riktigt) men nu, äntligen, gräsmattan är räddad.
Kan nog faktiskt inte tänka mig något mer heroiskt.
