Nu har jag varit på praktik i tre dagar.
Länsstyrelsen i Umeå – där finns jag!
Hittills har jag granskat texter och insett att jag valt ett yrke som i bästa fall kan beskrivas som nischat.
I värsta fall som nördigt.
Lyckligtvis kan jag ju då om 30 år skriva mina memoarer, sälja dem dyrt och köpa en komplett upplaga av SAG*.
* Svenska Akademiens Grammatik, fyra klossar av ofantlig vikt och tyngd som varje språkvetare med självaktning kan citera obehindrat.
I det förra inlägget kan man notera ett spännande kongruensfel. Trots att det heter ett barn, valde jag att använda ordet en då jag syftade på ett barn. Det är rent grammatiskt inte korrekt.
Ibland händer det dock att man inte tänker sig för när man skriver. När jag skrev mening två så tänkte jag på barnen som personer istället för barn – en person hade blå overall och en person hade blå.
Därför är det viktigt att läsa igenom sin text och se så att alla ord som hör ihop med något annat ord har rätt form.
Vi ser en tvillingvagn med två barn i. En har blå overall och en har röd.
Jag (mycket ironiskt) : Hmpf, undrar om det där är två pojkar eller…
Danne (mkt sakligt): Det är nog en smurf och en socialdemokrat.
